Bästavän elr tävlingsmaskin?
Något jag har tänkt på ett tag är om hur vi behandlar våra hästar. Vissa behandlar dem som sin bästa vän, alltså med respekt och kärlek medans andra tycker att de ska göra som vi säger och skiter i hur de mår och bara rider och sen skiter i hästen. Vilken låter rätt? Nej. Det första exemplet låter rätt elr? Kanske dax att vi gör något. ALLA. Inte bara 1 utan alla gör småsaker för att förbättra.
Man kan alltid göra något. Om man har något i sitt stall och inte sköter sin häst. Gå in och knacka up isen ur hovarna på hästen eller whatever. Har väldigt tur i vårat stall, alla vill sina hästar de bästa. Även om jag gnäller på Beckie när hon steppar runt på stallgången och är allmänt jobbig så skulle jag aldrig göra henne illa. Det kan komma lite fula ord när hon trampar mig på tårna men det skulle aldrig falla mig in att skada några av mina hästar eller nån annan får den delen! Alla i mitt stall resonerar på samma sätt, även om vi tycker olika om saker så skulle aldrig någon göra illa nån häst.
Om man tittar på många ungar som rider idag, sitter och sliter och drar i sina ponnysar och beter sig riktigt illa mot ponnysar, föräldrar och andra i sin omgivning. Det tycker jag är riktigt svinigt.. Mamma har ridit i hela hennes liv så hon har alltid hjälp mig, men jag skulle aldrig få ha häst om jag inte skulle uppfört mig. Hade jag skrikigt och svurit åt mamma skulle hon aldrig tolererat det. Jag har blivit sur ibland men jag har lärt mig att inte ta ut det på någon. Nu skrittar jag iväg och kommer tillbaka när jag har lugnat ner mig om jag skulle bli sur nån gång. Även när jag var liten så har jag alltid ridit med lätta hjälper. Inte perfekt, men jag försökte så gott jag kunde och jag ville inte rida med spö elr sporrar fast jag behövde det. Så jag fick lära mig, men jag gillade det inte. Jag har alltid vara ganska snäll i min ridning, på Beckie har jag dock fått lära mig och tuffa till mig lite och våga säga till ordentligt när hon dampar. Men nu känner jag att vi bytar ämne lite. Tycker detta är en sjukt viktig punkt!
Man kan alltid göra något. Om man har något i sitt stall och inte sköter sin häst. Gå in och knacka up isen ur hovarna på hästen eller whatever. Har väldigt tur i vårat stall, alla vill sina hästar de bästa. Även om jag gnäller på Beckie när hon steppar runt på stallgången och är allmänt jobbig så skulle jag aldrig göra henne illa. Det kan komma lite fula ord när hon trampar mig på tårna men det skulle aldrig falla mig in att skada några av mina hästar eller nån annan får den delen! Alla i mitt stall resonerar på samma sätt, även om vi tycker olika om saker så skulle aldrig någon göra illa nån häst.
Om man tittar på många ungar som rider idag, sitter och sliter och drar i sina ponnysar och beter sig riktigt illa mot ponnysar, föräldrar och andra i sin omgivning. Det tycker jag är riktigt svinigt.. Mamma har ridit i hela hennes liv så hon har alltid hjälp mig, men jag skulle aldrig få ha häst om jag inte skulle uppfört mig. Hade jag skrikigt och svurit åt mamma skulle hon aldrig tolererat det. Jag har blivit sur ibland men jag har lärt mig att inte ta ut det på någon. Nu skrittar jag iväg och kommer tillbaka när jag har lugnat ner mig om jag skulle bli sur nån gång. Även när jag var liten så har jag alltid ridit med lätta hjälper. Inte perfekt, men jag försökte så gott jag kunde och jag ville inte rida med spö elr sporrar fast jag behövde det. Så jag fick lära mig, men jag gillade det inte. Jag har alltid vara ganska snäll i min ridning, på Beckie har jag dock fått lära mig och tuffa till mig lite och våga säga till ordentligt när hon dampar. Men nu känner jag att vi bytar ämne lite. Tycker detta är en sjukt viktig punkt!
Det ser inte super bra ut, men tänk en litet 8 åring och denna underbara ponny som hjälpte mig och ställde upp. Jag försökte så gott jag kunde och jag vet att det inte alltid är lätt men om man sitter och sliter och drar bara för att så börjar jag undra. Är det såhär de ska vara. Små ungar med sporrar och spön som sitter och sliter och drar och ingen säger till? Tränare, föräldrar, syskon? Någon, man har ju alltid med sin någon. Därför tycker jag inte att vi ska slänga skit på alla barn som inte vet bättre utan på föräldrarna som låter barna rida så. Man köper inte en häst om man inte har någon stallvana alls, särskilt inte åt ett litet barn. Jag skulle aldrig fått ha egen häst när jag var så liten om det inte hade varit för mamma. De är inte lätt på för ungar att veta hur man ska ta hand om sin häst om ingen visar den. Jag undrar hur många gånger jag har pussat mina hästar. Jag pussar mina minst 5 ggr om dagen. Jag borstar dem även om de inte ska ridas och jag tar hand om den som om de var min bästavän. Detta borde ALLA göra med sina hästar, a-ponny som storhäst. Man borde respektera och behandla sina hästar som de var ens bästa vän.
Tänk hur mycket hästar ställer upp för oss. Kanske borde ställa upp för dem oxå? Om vi behandlar dem bra och tar hand om dem ordentligt, så märker vi ganska snabbt om något inte stämmer. När Beckie hade kolikkänningar behövde mamma inte ens gå in i hagen för att se att något inte var rätt. Det räckte att Beckie inte gnäggade utan hängde med huvudet och inte kom, så visste mamma att något inte var rätt. Det visade sig att det inte var det heller. Det hjälper om man bryr sig om dem så märker man små signaler. Eller när Fender hade hovböld men haltade inte så märkte jag att han vilade extra på ena hovet och ville inte flytta sig och sidorna för då fick trycka på han i mängder och då hoppade han åt sidan ist för att flytta sig normalt.. Jag sa direkt till mamma att något inte var rätt och det visade sig ju att jag hade rätt.
Tycker det är sjukt viktigt hur man behandlar sin häst. Man måste lära sig i tidigt ålder om hur man ska sköta en häst om man håller på. Till och med min lillebror vet att jag ska prata med hästarna och klappa dem osv även fast han bara är 7 år. Lär man sig så känner man igen olika signaler ganska snabbt efter ett tag!
Hästar är alltså inga leksaker utan har en riktig varelse med personlighet. Man ska behandla dem med respekt och kärlek annars så går de under.. Den gyllende regeln “Man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv”. Ett bra exempel på detta är, min kompis häst innan hon kom till dem var ett nervrak, kunde knappt ta på den täcke i boxen. För att ingen brydde sig om den där den stog innan, gav den ingen kärlek. De var absolut inte taskiga elr nåt men hästar behöver veta att det finns folk som bryr sig och visar att livet är okej att man inte dör! De har gjort ett så fantastiskt bra jobb med den hästen, det är sjukt. Visst den har nerver men hästen litar på dem. Alla hästar har mer eller mindre nerver och denna hästen har mycket nerv. Men den han kommit till världens bästa och gulligaste familj och har det super där och det gör så mycket! Det är så viktigt att man bryr sig. Hästar är ingen tävlingsmaskin utan ens bästavän, annars så ska man inte ha häst. Hästar har bra och dåliga dagar, precis som vi människor, det är bara att bita ihop och ta sig igenom de förjävliga passet för att få det bra. Som i somras då jag och Fender hade en svacka så var jag så glad för att han travade ordentligt i paddocken utan att ta ministeg. Då har man sänkt sin ribba väldigt mycket eftersom vi låg i hårtträningen innan med öppna, sluta, enkla byter osv.. Man får ta träningen efter hur hästen är för dagen, särskilt om man har en häst med mycket humör som lille mister har. Det är något man får tänka på, även fast jag får det att låta gansak lätt i bloggen så ska ni se hur jag har kämpat. Jag är inte döv och ingen annan är det heller. Jag hör hur många snackar " Gud den ponnyn kan vem som helst rida, det är bara att åka det ser man på den" aha sitt upp och rid och se om du kan genomföra 1 program? Med steg, rygg och snygg form, skulle inte tro det. De flesta hästarna är inte så lätta som de ser ut. Väldigt många har sagt när de ridit han " Men oj vad svår han, de trodde jag inte" man ska inte bara dra slutsatser efter de man tror. Utan efter de man vet, sen absolut inte sprida vidare för det är inte kul sen när det händer en själv.
Jag har haft många bra tävlingar och ännu fler mindre bra.. Och ibland är det pga av mig, ibland pga av Fender, ibland pga oss båda två. Vi kan inte prestera på topp om hästarna inte är med på noterna och vise versa. Därför så får man acceptera att hästarna kan ha dåliga dagar precis som vi.
Tänk hur mycket hästar ställer upp för oss. Kanske borde ställa upp för dem oxå? Om vi behandlar dem bra och tar hand om dem ordentligt, så märker vi ganska snabbt om något inte stämmer. När Beckie hade kolikkänningar behövde mamma inte ens gå in i hagen för att se att något inte var rätt. Det räckte att Beckie inte gnäggade utan hängde med huvudet och inte kom, så visste mamma att något inte var rätt. Det visade sig att det inte var det heller. Det hjälper om man bryr sig om dem så märker man små signaler. Eller när Fender hade hovböld men haltade inte så märkte jag att han vilade extra på ena hovet och ville inte flytta sig och sidorna för då fick trycka på han i mängder och då hoppade han åt sidan ist för att flytta sig normalt.. Jag sa direkt till mamma att något inte var rätt och det visade sig ju att jag hade rätt.
Tycker det är sjukt viktigt hur man behandlar sin häst. Man måste lära sig i tidigt ålder om hur man ska sköta en häst om man håller på. Till och med min lillebror vet att jag ska prata med hästarna och klappa dem osv även fast han bara är 7 år. Lär man sig så känner man igen olika signaler ganska snabbt efter ett tag!
Hästar är alltså inga leksaker utan har en riktig varelse med personlighet. Man ska behandla dem med respekt och kärlek annars så går de under.. Den gyllende regeln “Man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv”. Ett bra exempel på detta är, min kompis häst innan hon kom till dem var ett nervrak, kunde knappt ta på den täcke i boxen. För att ingen brydde sig om den där den stog innan, gav den ingen kärlek. De var absolut inte taskiga elr nåt men hästar behöver veta att det finns folk som bryr sig och visar att livet är okej att man inte dör! De har gjort ett så fantastiskt bra jobb med den hästen, det är sjukt. Visst den har nerver men hästen litar på dem. Alla hästar har mer eller mindre nerver och denna hästen har mycket nerv. Men den han kommit till världens bästa och gulligaste familj och har det super där och det gör så mycket! Det är så viktigt att man bryr sig. Hästar är ingen tävlingsmaskin utan ens bästavän, annars så ska man inte ha häst. Hästar har bra och dåliga dagar, precis som vi människor, det är bara att bita ihop och ta sig igenom de förjävliga passet för att få det bra. Som i somras då jag och Fender hade en svacka så var jag så glad för att han travade ordentligt i paddocken utan att ta ministeg. Då har man sänkt sin ribba väldigt mycket eftersom vi låg i hårtträningen innan med öppna, sluta, enkla byter osv.. Man får ta träningen efter hur hästen är för dagen, särskilt om man har en häst med mycket humör som lille mister har. Det är något man får tänka på, även fast jag får det att låta gansak lätt i bloggen så ska ni se hur jag har kämpat. Jag är inte döv och ingen annan är det heller. Jag hör hur många snackar " Gud den ponnyn kan vem som helst rida, det är bara att åka det ser man på den" aha sitt upp och rid och se om du kan genomföra 1 program? Med steg, rygg och snygg form, skulle inte tro det. De flesta hästarna är inte så lätta som de ser ut. Väldigt många har sagt när de ridit han " Men oj vad svår han, de trodde jag inte" man ska inte bara dra slutsatser efter de man tror. Utan efter de man vet, sen absolut inte sprida vidare för det är inte kul sen när det händer en själv.
Jag har haft många bra tävlingar och ännu fler mindre bra.. Och ibland är det pga av mig, ibland pga av Fender, ibland pga oss båda två. Vi kan inte prestera på topp om hästarna inte är med på noterna och vise versa. Därför så får man acceptera att hästarna kan ha dåliga dagar precis som vi.
Tycker att alla borde tänkta till ordentligt. Hur behandlar vi igentligen våra häst. Oftast när man skriver deepshit inlägg så brukar det handal om hur vi behandlar varandra, men nu tycker jag att vi borde fundera på hur vi behandlar våra häst istället. För många tänker säkert inte på det, men ge våra hästar en klapp efter ridpassen, ge dem en puss innan man går en eller bara klappa den på halsen. Det viktigaste är att visa att det faktiskt betyder något. Göra småsaker kan verkligen föra ihop häst & människa. Menar inte att man alltid måste borsta hästen och alltid gulli gulla om den beter sig illa men innan och efter man har ridigt och ge den en klapp när den gör rätt. Men absolut inte bara vara snäll utan kunna säga till när den gör fel så den gör rätt se och då berömma den. Viktig faktor så bara något att tänka på!
Bilder på mig och finaste Salami ♥
Knasig hoppstil ibland...
Omhoppning, jaaa
Ursäkta stilen, gick så snabbt att jag knappt hängde med..
Kommentarer
Postat av: Andrea
Åh vilka fina bilder! :) Så härligt det ser ut :)
Trackback
